Rysare till påsk!

Ally Kennen är en mästare på läskiga historier med galna vändningar! I två böcker skildrar hon bröderna Chas och Stephens minst sagt trasiga och röriga barndom, med särskild fokus på en händelse i vardera broders liv som ställer hela deras tillvaro på sin spets.

I Odjuret är det mellanbrodern Stephen som berättar – han är sjutton och har i tre år levt i en fosterfamilj där ”fostersystern” Carol från dag ett gjort hans liv till en plåga. Mamman och lillebror Chas har han ingen kontakt med, och pappan har han träffat ytterst sporadiskt under sin uppväxt. Vid ett av dessa sällsynta tillfällen, gav pappan honom en ”present” – ett eget husdjur att sköta och ta hand om. En normalt funtad person hade kanske gett bort en hundvalp, eller en inte så krävande hamster, men Stephens pappa är långt från normal… Djuret – eller Odjuret som Stephen kallar det, växer honom snart ur händerna och han utsätter sig själv för stor fara genom att försöka hålla det vid liv, och inlåst…

I nästa bok Brevvännen är det lillebror Chas som har huvudrollen. Han är femton och bor med sin mamma hemma hos mormor. Chas är på glid – han skippar skolan allt mer och hänger istället med Devlin (eller Devil som Chas kallar honom för sig själv). Chas gillar egentligen inte Devil alls, han har en ökänd pappa som alla är rädda för, men också en syster -Lexi, som Chas är hemligt förälskad i. En dag när han satt hemma och slösurfade på datorn halkade han in på en hemsida som inbjöd utomstående att skriva brev till fångar som sitter i amerikanska dödsceller. Syftet var att lindra fångarnas väntan på avrättning, men Chas ser det som ett strålande tillfälle att imponera på kompisarna – vilken annan femtonåring är polare med en dömd mördare?! Chas skickar iväg ett brev till fången Lenny Darling, men gör det i sin mammas namn. Allt är frid och fröjd, tills bomben detonerar – Lenny har mirakulöst nog blivit frigiven och önskar nu inget annat än att komma och hälsa på den kvinna vars brev gav honom hoppet tillbaka när allt var som mörkast…

Detta är två ruggiga, nagelbitande historier som sätter sina spår – läs dem! /Jonna S.

Ally Kennens böcjer

Förra årets bästa bok – lätt!

Jellicoe RoadSka du läsa en bok från 2012 så är det den här: Jellicoe Road av Melina Marchetta. Den har allt, och den inpräntas i ditt minne för evigt. Boken handlar om Taylor som går på internatskola i den lilla staden Jellicoe, Australien. Hon blev dumpad där som elvaåring av sin knarkande mamma, som hon inte sett sedan dess. Taylor har bara svaga minnesfragment av sin pappa, så det närmaste en förälder hon kommer är Hannah – den unga kvinnan som arbetar som allt-i-allo på skolan och bor i ett eget hus i utkanten av skolans marker.

Huvudhandlingen utspelar sig under några veckor i oktober, då kadetterna från militärskolan har sitt årliga läger i trakten. Sedan urminnes tider har kadetterna, internateleverna och ungdomarna från skolan i stan legat i krig med varandra. De håller noga koll på varandras territorium, och sker överträdelser tar man krigsfångar eller förlorar mark. Detta år leds kadetterna av ökände Jonah Griggs, och mot sin vilja utses Taylor till internatskolans ledare. Vad ingen vet är att Jonah och Taylor har ett inte helt okomplicerat förflutet… /Jonna S.

Om Bert hade varit en indian…

Mitt liv som halvtidsindian…hade han hetat Junior och varit sitt reservats nördigaste kille. Han spanar på tjejer, särskilt vackra Penelope, men vågar inte göra slag i saken – sitter hellre hemma och ritar serier. En lärare ser hans begåvning och uppmanar honom att ta sig från tristessen i reservatet. Trots att alla hemma ser honom som en svikare börjar han på high school utanför reservatet. Men att smälta in i mängden är bara att glömma – som enda indian förutom skolans maskot…

Mitt liv som halvtidsindian i katalogen: http://tinyurl.com/buvp3tc